Vad är insättningsgaranti?

Vad är insättningsgaranti?


Insättningsgaranti betyder att dina pengar som är insatta på konton hos banker, kreditmarknadsföretag och värdepappersbolag hålls skyddade. Skyddet garanterar att du får ersättning av staten om institutet där dina pengar är placerade skulle gå i konkurs, eller i fall Finansinspektionen beslutar att insättningsgarantin ska gälla.


Hur höga belopp skyddas av insättningsgarantin?


Skulle banken där dina pengar är placerade gå i konkurs ersätter staten dig med upp till 950 000 kronor inklusive uppslupen ränta. Belopp på denna nivå garanteras med 100 %. Riksgälden gör beloppet redo för utbetalning senast sju arbetsdagar efter det att banken gått i konkurs, eller från det tillfälle då Finansinspektionen beslutade om att insättningsgarantin skulle träda i kraft.


Möjlighet till högre ersättning


Kontoinnehavaren kan i vissa fall även kräva ersättning för insatta belopp avsedda för särskilda händelser. Detta kan gälla till exempel försäljning av privatbostad, försäkringsersättning och avgångsvederlag. Då gäller ersättning av högst fem miljoner kronor. Utbetalning av dessa kan ta längre tid än de tidigare nämnda sju arbetsdagarna. Dessa ersättningsbelopp gäller för insättare i Sverige. Skulle du ha pengar placerade i ett dotterbolag till ett svenskt institut, men i ett annat EU-land gäller det landets ersättningsbelopp.


Varför har vi insättningsgaranti och hur finansieras den?


Genom att erbjuda ett starkt skydd gentemot insättarna skapas det en trygghet och de kan känna sig säkra när de ska placera sina pengar, även när det råder finansiell oro. Den hjälper till att minska risken för att flera ska välja att ta ut sina pengar samtidigt och ger därför stabilitet i det finansiella systemet. Insättningsgarantin infördes år 1996 i Sverige och är baserat på ett EU-direktiv.


För att staten ska kunna ge ut ersättningar till insättare krävs det att insättningsgarantin på något sätt får finansiellt stöd. Alla institut som skyddas av insättningsgarantin måste vara anslutna och betala en avgift. Denna placeras sedan i en gemensam fond och fungerar som finansiering av insättningsgarantin. Den 31 december år 2016 uppgick insättningsgarantifondens värde till 38,1 miljarder kronor.


Insättningsgarantins historia


Det första landet som införde insättningsgarantin på nationell nivå var USA. Detta skedde 1 januari 1934 och beslutet grundade sig på ett antal bankkrascher under år 1933. Detta var spår av den stora depressionen som började redan 1929. Efter detta beslöt man sig för en lagstiftning i form av den så kallade Glass-Steagall Act som etablerade The Federal Deposit Insurace Corporation (FDIC) för att kunna hantera insättningsgarantin.


Här i Sverige rådde det en finanskris i början av 90-talet, närmare bestämt mellan 1990–1994. Då införde man en tillfällig statlig svensk bankgaranti som hanterades av Bankstödsnämnden. Just i början på 90-talet var det flera länder som drabbades av liknande finanskriser. Därför bestämde man sig år 1994 att införa gemensamma EU-regler om insättningsgaranti. I Sverige började man 1996 med en ersättning på max 250 000 kronor som då hanterades av Insättningsgarantinämnden. Riksgäldskontoret tog över först 1 januari 2008, och genom ett riksdagsbeslut den 31 oktober samma år höjde man beloppet till 500 0000 kronor. Idag ligger dock ersättningsbeloppet som tidigare nämnt på 950 000 kronor, eller 100 000 euro, och så har det varit sedan 31 december 2010.


Den svenska insättningsgarantin har behövt träda i kraft två gånger sedan den infördes. Det skedde vid konkursen av Custodia och Credit, båda under 2006.